
Att resa med barn
Fotografiet till det här inlägget kommer från en resa vi gjorde genom Europa när de två äldsta barnen fortfarande var små. Det var en resa som tog oss ner genom tyska och italienska alperna och till den lilla kuststaden Levanto. Där stannade vi till en vecka innan vi på nytt bilade uppåt genom Schweiz, Tyskland och så småningom Danmark.
På många sätt var det en mer krävande resa än vad till exempel en charter hade varit. Matställen verkade till exempel aldrig dyka upp längs de långa landsvägarna när man behövde dem. Som vid det tillfälle då vi desperat satt och spanade ut genom fönstren mil efter mil medan barnen blev allt hungrigare. När en restaurang till slut dök upp visade den sig ha tre stjärnor i Guide Michelin och tallriken penne med tomatsås kostade en förmögenhet. Ändå gav resan i slutändan så många ovärderliga stunder och upplevelser som vi aldrig hade kunnat få utan ansträngningen det kostade oss att sitta alla de där timmarna i bil.
En knapp månad var vi borta den gången, men både under själva resan och när jag i efterhand tänkt tillbaka på den, känns det som att tiden var mycket längre. Som om tiden gick långsammare medan vi var borta. Och det är ju också det som som händer – att själva tidsuppfattningen ändras när vardagen bryts och hjärnan hela tiden möter nya saker. När jag tittar på fotografier av de resor som vi gjort tillsammans som familj inser jag att de gett oss gemensamma minnen och samtalsämnen långt bortom själva veckorna på resande fot. Och ofta har de i efterhand varit de veckor av året som jag kommit ihåg bäst.
Bangalore – en annan typ av resa
När vi nu är på väg att flytta till Bangalore, hoppas jag att tiden i det nya landet kommer att ha lite av just resandets magi över sig. Att den ska bli någonting mer än endast en ny vardag. Förhoppningsvis blir den en möjlighet att upptäcka nya platser och kulturer tillsammans som familj. Ger minnen som vi kan bära ha med oss långt efter att vi kommit hem igen. Sedan är det givetvis mycket som blir annorlunda när man flyttar någonstans jämfört med att bara resa dit tillfälligt. Men jag hoppas ändå att bytet av land ska rymma mer äventyr än plikter. Och att tiden som annars bara rusar förbi, ska kunna sakta ner och erbjuda ett maskhål av nya upplevelser.
Ungefär så är det i alla fall som vi fått det beskrivet av andra familjer. När vi frågat kollegor till Lars och andra familjer som varit expats så är det just tiden med familjen som de flesta tyckt varit det bästa. Det – och möjligheten att upptäcka en helt ny del av världen.
Förberedelser som expat
Helt säkert finns det många barnfamiljer som har flyttat till Indien på mer äventyrliga sätt än vi kommer att göra. Mycket kommer i princip som ett färdigt paket när man flyttar utomlands via ett svenskt företag, som sjukvårdsförsäkring och hjälp med att boka själva resan. Ändå är det fortfarande många förberedelser som måste ordnas på egen hand. Inte så få helger och kvällar under hösten har vi har fått ägna åt research om skolor och bostadsområden. Och därefter åt de långa ansökningsprocedurerna till skolorna. Och de ännu längre procedurerna för visum.
Från början hade vi även tänkt att hela familjen skulle åka på så kallad previsit under hösten, men på grund av covid-situationen slutade det med att Lars fick åka själv. Under en vecka i november besökte han skolor och bostadsområden i Bangalore och skickade över filmer till oss andra på Whatsapp så att vi kunde fatta ett gemensamt beslut om var vi helst ville bo.
Hitta hem i en tiomiljoners stad
Bangalore är en stor stad (omkring 10-12 miljoner invånare beroende på hur man räknar) och trafiksituationen är omskriven. Därför var det viktigt för oss att bo nära den skola som vi bestämde oss för. Mellan vissa områden och skolor skulle skolbussen ta ca en och en halv timme enkel väg. Redan i tanken kändes det övermäktigt för oss eftersom våra barn inte gillar att åka vare sig bil eller buss. Andra önskemål vi hade var att om möjligt bo lugnt och grönt. Området som vi i slutändan föll för ligger i en bit utanför själva staden, i de norra delarna. Därifrån kommer skolbussen att ta omkring en kvart till skolan. Och plötsligt känns det som en mikroskopiskt kort tid när man väl börjat se saker genom sina mångmiljonstads-glasögon.
Till charterns försvar
Innan jag avslutar inlägget vill jag skriva några ord till charterresornas förvar. Och med charterresornas försvar menar jag inte flygeresornas försvar. Det är ju fullt möjligt att boka in sig på ett hotell med charter-upplägg och att transportera sig dit på annat sätt än med flyg. Men just själva charterupplägget kan i bland vara fantastiskt när man reser med barn. Planering och administration kring mat, boende och stränder försvinner i princip. Kvar blir ofta massor av tid till att umgås och upptäcka omgivningarna.
Och uppfattningen att charterresor inte skulle kunna ge genuina upplevelser stämmer ju inte heller. Lämnar man bara hotellområdet finns ofta mängder av natur och små byar att upptäcka. Att cykla i bergen på Fuerteventura och titta på smutsgamar är en av de finaste charterupplevelser vi har upplevt. Långt ort långt från nidbilden av parasolldrinkar i solstolen.
Med det sagt så är vår bilresa genom alperna nog ändå fortfarande vår bästa reseupplevelse hittills. Även om den många gånger kändes som att kasta pengar i ett stort hål.

