
Värme, klimat och stjärnbilder
Det märks att vi nu är på väg in i den varmaste perioden på året här i Bangalore. Trots att staden ligger på nästan 1000 meters höjd och därmed har relativt svalt klimat jämfört med andra indiska städer, så går temperaturen numera alltid upp en bit över 30 grader på dagarna. Om nätterna behöver vi använda luftkonditionering för att kunna sova och femåringen (som är hemma med mig på dagarna) vill helst inte gå ut mer än korta stunder eller sent på eftermiddagen. Även då händer det ofta att temperaturen ligger kvar över 30-strecket, men skillnaden blir ändå stor när solen inte längre gassar från himlen.
På de indiska skolorna är det snart dags för det långa lov som barnen får varje år under den här perioden, men på den internationella skolan där våra barn går ligger det längre lovet på sommaren precis som i Sverige.
Den indiska stjärnhimlen
Den bästa tiden på dygnet är just nu kvällarna, precis när solen är på väg ner. Syrsorna och ödlorna kommer fram och himlen fylls av fladdermöss, men utöver det är allt lugnt. Luften är ljummen och perfekt att promenera i och eftersom regnsäsongen inte har börjat än är det nästan alltid stjärnklart. I alla nya länder jag kommer till brukar jag se om jag kan identifiera någon stjärnbild som är svår att se i Sverige eller som inte finns där alls. Så här nära ekvatorn tänker jag att stjärnhimlen borde skilja sig en hel del, men tyvärr är området vi bor i för upplyst om kvällarna för att det ska vara möjligt att se någonting annat än Orion. Att ta sig till en bra stjärnskådarplats får stå på min önskelista för tiden i Indien.
Synen på klimatarbetet – och de ständiga strömavbrotten
I övrigt fortsätter jag givetvis att följa rapporteringen om Ukraina, på avstånd men med förfäran. Och då och då i nyhetsflödet stöter jag – apropå varmare tider – även på analyser om Indiens klimatarbete och vad som krävs för att landet ska nå sina mål. Det är ganska intressant att nu få följa den rapporteringen från andra sidan, eftersom många av dem som bor här inte alls verkar uppfatta det som att debatten om Indien fokuserar på problem med tex kolkraft, etc. Tvärtom har de bilden av att landet ligger i framkant när det gäller miljö- och klimatarbete. Och hållbarhet är någonting som diskuteras mycket.
I Indien och kring Bangalore satsas det precis som i många andra länder på förnybar energiproduktion som solkraft. Men som ny i staden är ändå en av de första sakerna man slås av de stora problemen med eldistributionen. Strömavbrotten inträffar ofta flera gånger per dag och när de kommer är det bara att ta paus i matlagningen eller att hämta en ficklampa om det är kväll.
Trots att Bangalore brukar kallas Indiens ”Silicon valley” är de ständiga avbrotten ett problem för företagen och givetvis även för privatpersoner. Mitt intryck hittills är att de flesta som har råd har någon slags backup-system för el i hemmet. Och efter att strömmen bröts flera gånger här hemma precis när barnen skulle spela x-box med sina gamla vänner i Sverige har nu även vi beställt ett back-up batteri. Förhoppningsvis hinner vi installera det lagom till att det blir sommartid i Sverige, vilket också det är en faktor som kommer att underlätta för barnen att hålla kontakten med sina gamla vänner – eftersom tidsskillnaden då bara blir 3,5 timmar mellan Bangalore och Sverige.

