Hinduiskt nyår – och ett inlägg i läkardebatten

I natt var det nymåne – och dags att fira hinduiskt nyår i Indien. Det vill säga ett av de många nyåren. Vi har nu lämnat 2078 bakom oss och lever i år 2079, vilket ju låter som science fiction om man inte är van vid hinduisk tideräkning. Det råkade jag säga till vår chaufför precis när han skulle ge sig av till nyårsfirandet. Jag hoppas inte att han tog illa upp.

Indien är ett multietniskt och multikulturellt land och det märks på många sätt här i Bangalore. Såväl moskéer, hinduiska tempel som kyrkor är vanliga inslag i stadsbilden. Och det är inte ovanligt att se kvinnor i heltäckande burka umgås med kvinnor med bindi. Också på högtiderna märks ofta den multikulturella prägeln. Som att det nästa vecka är påsklov. Samtidigt som man precis firat Ugadi festivalen – hinduiskt nyår.

Ny måne – nytt år

I vårt område hade man dukat upp till Ugadi-firande på fotbollsplanen precis utanför vårt hus. Eftersom det var söndag fungerade tyvärr inte de sena tiderna för oss. Men det visade sig att vi inte behövde utanför dörren för att ta del av talen och musiken från sångarna som uppträdde. Volymen från scenen räckte mer än väl in till husets alla rum. Sent på kvällen gick vi upp på takterassen, för precis som med Holi https://lindien.se/2022/03/19/uppleva-bangalore/ och många andra högtider i Indien är det solen och månen som styr när det är dags att fira.

Musiken från festplatsen var som allra intensivast under den här timmen. Och ur den svarta natthimlen såg vi den första tunna månskäran träda fram igen. Här i Indien kommer nymånen inte från sidan som i Sverige – utan underifrån, vilket får den att påminna om ett leende. Jag hoppas att det är ett gott tecken – och att 2079 blir ett bättre år än det förra. Framför allt för Ukraina. Men också för resten av alla världens länder.

Rörmokare och läkare

Nu från nyårsfirande till flytt. För i dag har vi bott exakt en vecka i vårt nya hus. Hittills tror jag att det har varit hantverkare här nästan varje dag, för att fixa allt som visade sig inte fungera. Som till exempel luftkonditioneringen och ett antal kranar och slangar. En dag när ett antal rörmokare hade varit här för att bedöma samma fel och planera återbesök och lämplig åtgärd, kom jag att tänka på debatten om läkare i Sverige som återkommer då och då. Om att läkare i Sverige skulle ta få antal patienter jämfört med läkare i andra länder. Nu senast lyft igen av Svenska Dagbladet https://www.svd.se/a/Xq224r/svenska-lakare-tar-emot-en-fjardedel-sa-manga-som-tyska-lakare.

Vill man verkligen eftersträva fler läkarbesök?

Som läkare blir jag alltid lika frustrerad varje gång jag hör det påståendet. Dels för att det på många sätt är ett felaktigt påstående. I många länder har man helt olika definitioner av vad som är ett läkarbesök https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/kommentar/2018/10/sveriges-bottenplacering-i-oecds-rankning-anvands-fel/. Till exempel räknar en del länder telefonsamtal och tandläkarbesök som läkarbesök. Men förutom själva felberäkningen kan jag inte se hur det bästa i alla lägen skulle vara att sträva mot fler antal läkarbesök. Det som i ett annat land delas upp på tre läkarbesök – lyssna på hjärtat, ta EKG och sätta in behandling, klaras i Sverige ofta av på ett enda besök. Vilket resulterar i snabbare hjälp för patienten.

Dessutom är det ju inte eftersträvansvärt att bocka av patienter på löpande band utan att låta dem ställa frågor eller höra om de har förstått planen. Det skulle inte bara vara farligt och resultera i missnöjda patienter, utan också leda till att många av dem skulle söka direkt igen. Vilket i och för sig skulle generera fler läkarbesök. Men knappast resultera i någon förbättring. Och efter en dryg vecka med mängder av uppsplittrade besök från hantverkare – där vi själva förväntas inhandla packningar och material mellan gångerna – hade jag gladeligen accepterat ett allt-i-ett besök. Med felsökning, diagnos och insatt behandling vid samma tillfälle.

Skeppslasten anländer

Jag tänkte stanna kvar vid flytten och vid det ganska spartanska livet i vårt nya hus. För efter snart två månader har vår skeppslast från Sverige fortfarande inte kommit fram. Vi följer dess färd över havet på en app. Om bara någon dag ska den vara framme i hamnen i Chennai. Enligt svensk tideräkning i alla fall. Därifrån ska den sedan fraktas med lastbil till Bangalore.

Fram tills vi förväntas få den har vi hyrt ett basutbud av möbler – trodde vi. Men i det enorma marmor-vardagsrummet ser bordet och de små stolarna mer ut som prickar i ett hav. Och vill man skära upp grönsaker när den enda kniven är i diskmaskinen måste man fälla ut 1 centimeters-kniven ur Biltemas multiverktyg. Ändå känns det inte miljömässigt försvarbart att åka och köpa en helt ny köksutrustning nu. Inte när allt vi behöver kommer med båtlasten om bara någon vecka. Fram tills dess får bristen på köksutrustning fortsätta att vara vår ursäkt för att beställa hämtmat varje dag. Vi får väl se om vi börjar laga igen när shippingen väl anlänt…