Ett strandhus i Goa

Den här veckan hade barnen skollov och vi bestämde oss därför för att åka på semester till Goa. Goa är Indiens minsta delstat och grannstat till Karnataka. Eftersom det ligger så nära och Bangalore inte har någon egen kust, är det många här som åker till Goa över lov och långhelger.

Bara under vår semestervecka träffade vi på två andra familjer vi känner från Bangalore. En av dem bodde till och med på samma strand som vi.

Södra Goa och Agonda beach

Vi ville helst åka till södra Goa, eftersom det generellt ska vara lugnare än stränderna i norr. Efter lite research fastnade vi för Agonda beach https://en.wikipedia.org/wiki/Agonda. Det är en lång sandstrand som ligger inramad av skogsbeklädda berg på båda sidor och som varken har några parasoll eller solbäddar. Just det känns som en fördel om man är ute efter lugn och naturupplevelser snarare än nöjesliv. 

Där havssköldpaddor kläcks

Ett “hatchery” för havssköldpaddor finns däremot på stranden, där alla platser med ägg har hägnats in. Vid varje sådan grop står angivet hur många sköldpaddsägg som ligger gömda under sanden just där. Tyvärr var det inte kläckningstid för sköldpaddsungarna under den tid som vi var där.

Strandhyddor i Goa

Vi hyrde ett par av de typiska strandhus eller “strandhyddor” som är så vanliga i Goa. De byggs upp på nytt inför varje ny säsong och plockas därefter ned inför monsunperioden, eftersom de inte klarar regnet och stormarna.

Nu i mitten av april är den egentliga säsongen över i Goa och flera av husen hade redan börjat monteras ner. De flesta av turisterna hade också åkt hem. Under större delen av veckan som vi var där hade vi inga grannar i närheten. 

Hydda med magiskt läge

Vårt “hus” eller hydda låg högst upp på stranden omgivet av palmer och med fri utsikt över stranden och havet. En lyx som vi aldrig kunnat drömma om på andra platser där vi varit. Barnen konstaterade dock direkt när de kom in i hyddan att den “inte direkt var fyrstjärnig”. Det var ju helt korrekt, men inte heller vad vi hade varit ute efter.

Ett badrum under stjärnorna

Badrummet hade inget tak utan endast en tygväv spänd över hörnpelarna. Jag tyckte att det var fantastiskt att kunna duscha under stjärnorna och se fåglarna flyga mellan kokospalmerna ovanför.

Om tyget hade klarat av en nedfallande nöt vet jag inte. Men å andra sidan ska det ju bara vara en myt att det är en vanlig dödsorsak bland turister att få en kokosnöt i huvudet.

April – den varmaste perioden

Att säsongen i princip var över i Goa när vi var där beror inte bara på att regnsäsongen nu närmar sig, utan framför allt på att det just nu är som varmast. Andra som varit i Goa i april varnade oss innan vi åkte för att temperaturen skulle kunna ligga runt 40 grader så här års. Luftkonditionering var därför ett av kriterierna när vi valde boende.

Som tur var blev det aldrig så varmt under vår vecka, utan enbart några grader över 30-strecket. Snarare var det fukten som avgjorde om det var behagligt eller jobbigt att vara ute. Den dag som luftfuktigheten var som högst kändes det lite som att gå in i en bastu när man öppnade dörren mot verandan.

Nära hav, regn och åska

De flesta av dagarna hade vi dock varmt och behagligt väder som var perfekt för bad. Havet var så varmt att det knappt svalkade, vilket gjorde att barnen kunde bada i timmar utan att frysa. Vi kunde också sitta på den lilla verandan utanför hyddan och njuta av utsikten och lyssna på vågorna.

På torsdagen hade vi egentligen planerat att åka ut på havet med en av båtarna på stranden, men på grund av åskvarning bestämde vi oss för att avstå. Någon åska blev det dock aldrig den dagen, däremot på natten, vilket blev en upplevelse i sig.

Hyddan skakade och det regnade in längs alla väggar., Vi fick stapla väskorna på varandra och torka med handdukar på golvet så gott det gick. När vi vaknade nästa morgon sken dock solen igen.

Goa bortom stränderna

Även om Goa väl mest är känt för sina stränder, så är det också en delstat med mycket naturlig skog. Känslan när man åker bil på de smala slingrande vägarna till och från stränderna är bitvis som att åka genom en ogenomtränglig djungel.

Över vägarna sträcker sig täta höga växter och palmer. Då och då springer en apa över vägen. Det är en skog som fortsätter så långt ögat kan nå och som även täcker de höga bergen vid horisonten. 

Kyrkor och cricket

Där byarna och städerna ligger är dock känslan en helt annan. Kyrkor och kristna symboler är vanliga i Goa och överallt där det finns bebyggelse trängs små egenbyggda plåtskjul med kyrkor och stora statyer av Moder Teresa, på det typiska “huller om buller sätt” som man ser överallt i Indien.

Skulle man ändå tvivla på vilket land man befinner sig i kan man bara blicka ut över närmsta öppna plats, om det så är en äng eller en grusplan med sopor. I Indien är det alltid några som spelar cricket där det finns möjlighet.

Goa vs Bangalore

Att se Goa var en upplevelse. Vackert, men mindre välordnat än de flesta andra stränder i världen jag varit på. Förutom havet och de många kyrkorna skulle jag dock säga att det som skilde Goa från Bangalore framför allt var att det var mindre skräpigt på vägarna https://lindien.se/2022/02/25/att-flytta-till-bangalore/.

Här och där satt också små skyltar uppsatta med uppmaningen “Let’s keep Goa clean”. Alltså liknande vårt “Håll Sverige rent”. Och utifrån vad jag kunde se verkar det ha effekt. 

Hemma igen

Efter en vecka i fukt och sand och en hydda utan ordentligt tak var det ändå ganska skönt att få återvända till Bangalore igen. Att få byta till torra kläder och tvätta allt som var blött och sandigt. Och när strömmen gick på kvällen och det började åska kändes det som en lyx att få sitta i ett hus där det inte regnade in. Även om det var mörkt och strömlöst.