Med bil och barn genom Europa – en oväntat smidig resa

En dryg månad har nu passerat sedan barnen och jag lämnade Bangalore och åkte hem till den svenska sommaren. En härlig, men minst sagt intensiv månad. Vanligtvis brukar jag gilla att lösa de utmaningar som följer av att göra längre resor med barn. Men att flyga själv med tre barn och drygt 150 kilos packning från Bangalore samtidigt som det rådde mer eller mindre flygkaos på Europas flygplatser var ändå en smärre pärs.

Flygkaos och köer

När vi väl hade klarat av det första (och försenade) nattflyget mellan Indien och Paris väntade många timmar av hålögt köande till pass- och säkerhetskontrollerna på Charles de Gaulle flygplatsen.

Och även om inte vi behövde uppleva något kaos i ordets rätta bemärkelse var det så klart slitsamt för barnen att behöva stå i timslånga köer efter en nära på sömnlös natt. Trodde aldrig att jag skulle överväga det, men till nästa gång vi flyger så här långt ska jag försöka skaffa en sådan där sitt-rullväska till minsta barnet. Så att han vilsamt kan glida fram på på den medan vi köar.

Bila i Europa med barn

Jämfört med hemresan kändes nästa resa som vi gjorde otroligt enkelt och smidig. För efter några veckors vila i Sverige var vi redo oss ut på sommarens Europaäventyr- att bila ner till Menton i södra Frankrike. Jag har alltid älskat att bila i Europa. Jag älskade det innan jag fick barn. Och jag gör det fortfarande, med tre barn, trots att det nätt och jämnt får plats fem personer i vår lilla hybrid-Kia. Och trots att vi från början inte alls hade planerat att resa på det sättet i år.

Förra gången vi bilade till södra Europa var 2015, då med två barn och inte tre. Eftersom vi tyckte mycket om landskapen vi passerade den gången, valde vi även den här gången att ta i stora delar samma resväg. För även om destinationen 2015 var Italien och inte Frankrike, ligger Menton så nära italienska gränsen att den snabbaste vägen dit går via Italien.

Menton – Franska rivierans pärla

Menton är ett resmål som vi velat återse ändå sedan vi var där förra gången för nästan exakt 15 år sedan. Det är en vacker stad mellan havet och bergen på Franska rivieran, som känns ganska lagom stor när man reser med barn och ändå vill ha ”lite stad”. Betydligt lugnare än Nice och andra större orter på Rivieran, men fortfarande med ett ganska stort urval av restauranger. Och med många bra vandringsmöjligheter i de magnifika berg som löper längs med hela staden. Där man bland annat kan hitta den högst belägna kustbyn i Europa https://vandra.se/vandringsresor/frankrike/fran-alperna-till-franska-rivieran/.

Längs stadens andra sida löper de långa fina klapperstensstränderna, vilket gör det lätt och inte alltför trångt att bada. Att göra utflykter med utgångspunkt från Menton är också lätt. Tåget som stannar i centrala staden går både till Italien och till Nice – och stannar även i Monaco. Förra gången vi var i Menton åkte vi till Monaco över dagen där vi bland annat spanade in den berömda Grand Prix banan. Någonting som vi hade hoppats kunna göra den här gången också, men tyvärr aldrig hann med. Vad vi gjorde i stället har jag skrivit om i ett annat inlägg som går att läsa här https://lindien.se/2022/08/12/menton-med-barn/.

En resa genom sju länder

Tanken var egentligen att vi skulle ha flugit till Nice och därifrån tagit tåget till Menton. Men SAS ställde in våra flyg redan innan pilotstrejken hade brutit ut. Och eftersom boendet redan var bokat och vi längtade efter att resa i Europa, bestämde vi oss för att bila ner istället. 

Snabbaste vägen till Menton från Sverige går alltså genom Danmark, Tyskland, Österrike, Schweiz och Italien. Vill man hinna med ett extra land på vägen kan man även passera genom Lichtenstein. Och räknar man in Sverige och Frankrike får man alltså se sju eller åtta länder på resan.

Förra gången vi gjorde ungefär samma resa tillsammans med barnen tog vi betydligt längre tid på oss. Med många stopp och övernattningar på både dit- och hemresan. Fördelen var ju i och för sig att vi slapp stressa. Och att vi fick uppleva mycket av både Tyskland och Schweiz. Men det gjorde också att resvägen kändes otroligt lång. 

En sträckkörning genom Tyskland

Den här gången ville vi komma fram snabbare. Och bestämde oss därför för att sträckköra hela första natten. När jag föreställde mig det framstod det som en jättebra idé. Somna i Danmark och vakna i Alperna. Samtidigt bävade jag lite för hur det alternativt skulle kunna te sig. Om barnen till exempel inte skulle kunna somna på natten. Och om den som körde blev så trött att vi behövde bytas av. Med resultatet att båda vi vuxna skulle vara för trötta för att köra vidare nästa dag. 

Som tur var blev det första-scenariot som blev verklighet. Vi tog oss iväg från Sverige på eftermiddagen. Medan vi körde upp på Lilla Bältbron somnade barnen. Och sov sedan hela natten, bortsett från några korta uppvaknanden. Själv sov jag också en hel del, även om de ständiga tyska vägarbetena inte direkt gjorde sömnen behaglig. Med uppriven asfalt och tillfälliga vägmarkeringar som tjöt under däcken en stor del av natten.

Då och då vaknade jag även till av ljusen när Lars stannade till på någon mack för att tanka eller för att hämta fram mer energidryck ur bagageluckan. Men när solen steg upp över de grönskande fälten utanför var vi redan i Bayern. Tack vare att vi körde på natten hade vi lyckats passera i princip hela Tyskland utan en enda bilkö eller ofrivilligt stopp. Efter en snabb kylväske-frukost i morgonsolen på en rastplats invid motorvägen satte vi oss i bilen igen. Och snart kunde vi ana Alpernas blånande konturer vid horisonten framför oss. 

Bila genom Alperna – resans höjdpunkt

Att köra genom Alperna tycker jag är resans höjdpunkt för både barn och vuxna när man bilar genom Europa. Man behöver inte ens stanna till för att få vackra vyer eller foton. Utanför bilrutan breder ett sagolandskap ut sig, fullt likvärdigt med det i Sagan om ringen eller Sound of music. Att få visa det för sina barn och dela det med dem känns fantastiskt. Och att få se hur barnen spontant lägger ifrån sig sina hörlurar och surfplattor för att titta ut på de otroliga berg, forsar och turkosa sjöar som avlöser varandra i en aldrig sinande ström när man kör genom Schweiz och Österrike.

Nu har vi visserligen enbart provat att köra väg A13 genom Schweiz. Men landskapet längs med den är så vackert att jag nog aldrig kommer att välja en annan väg bara för variationens skull. För även om det bara är berg, berg och berg, skiftar miljöerna ändå ständigt medan man kör. Från dramatiska till idylliska och tillbaka igen.

Hitta övernattning i juli

Egentligen hade vi planerat att stanna till för en övernattning någonstans i de här miljöerna. Stanna tidigt för att kunna äta middag i lugn och ro och få sträcka på benen efter nästan ett dygn i bilen. Men under tiden som vi körde genom Schweiz var det som att den planen helt föll i glömska. Vi pratade, tittade på berg och märkte inte att timmarna i bilen flög iväg. Först sent på eftermiddagen när alla började bli trötta började vi titta efter möjliga övernattningsställen.

Då var vi redan på väg ut ur de ”klassiska” alp-miljöerna och på väg in i Lugano och Como. Här visade det sig vara betydligt svårare att spontant stanna till vid ett värdshus eller hotell, i alla fall i juli. Det mesta vi kunde tänka oss läges- och prismässigt var fullbokat. Speciellt om man som vi har tre barn. De flesta tillgängliga rum som vi hittade var för ett par eller för en familj på fyra.

Como – mysigt men dyrt

Till slut fick det ändå bli två hotellrum på ett hotell i närheten av Comosjön. Som jag helst vill glömma kostnaden för. Förra gången vi bilade med de två äldre barnen stannade vi också till i Como. Inte heller då var det speciellt billigt. Men den gången tog vi oss tid att titta på Comosjön och att promenera runt i själva Como, vilket ändå gjorde boendet prisvärt. Den här gången blev det dock ingen sightseeing alls, utan vi fick prioritera vila och mat.

En middag i hotellrestaurangen och en hotellfrukost följande morgon visade sig dock vara precis vad vi behövde. När vi på nytt satte oss i bilen nästa dag hade vi bara fyra timmar kvar att köra till Menton. Egentligen hade vi alltså lika gärna kunnat köra hela vägen på två dagar och skippat den sista övernattningen. Men eftersom vi inte hade hyrt lägenheten i Menton förrän dagen därpå var det inget alternativ den här gången.

Europa vs Indien

När vi rullade in i Menton strålade solen och temperaturen låg på cirka 30 grader, vilket ju inte är jättevarmt vid Medelhavet i juli, utan ganska behagligt. En stor fördel med att ha bott i Indien en tid är också att allt plötsligt känns så lätt i jämförelse. Temperaturerna är mer uthärdliga, även när det är varmt. Och trafiken i Europa är som en dröm. Inga kor på vägarna. Och alla håller sig till sina filer.

Men även om man inte bott i Indien kan det vara en fantastisk upplevelse att bila i Europa med barn. Speciellt om man tar det lugnt, och/eller om man har tur med köer och vägarbeten när man kör genom Tyskland. Det är verkligen givande för både barn och vuxna att se hur landskapet utanför förändras längs vägen. Att få en bild av hur stora länderna är och vad som är typiskt för olika regioner i Europa. Vilka språk som talas. Oavsett om man långsamt vill utforska länderna eller om man vill göra som vi gjorde den här gången och speed-bila till ett bestämt resmål.

Bila med el- eller hybridbil

Fördelen med att sträckköra är att hela Europa krymper. Man kan ta sig från Sverige till södra Frankrike på ett drygt dygn, beroende på hur man planerar och man lyckas passera större städer som Hamburg nattetid då det inte är några köer. För oss tog resan 24 timmar plus pauser. Det är också billigare än att flyga, även om man inte har en elbil. Vi har ju visserligen en liten hybridbil, men under hela vägen lyckades vi bara ladda den en gång och det var i Sverige.

Laddmöjligheter saknades inte, men vi lyckades tyvärr inte tajma dem med när vi ville rasta. Har man en ren elbil får man givetvis prioritera laddning. Och då skulle jag tro att det fungerar utmärkt att glida genom Europa på el. Vid det tillfälle då vi ändå valde att stanna vid en restaurang i Österrike enbart på grund av laddstationen den erbjöd, fungerade typiskt nog inte elbilsladdarna för just hybridbilar.

Men med tanke på att batteriet laddas en del även under körning och när man till exempel bromsar, sparar man ändå en del bränsle med en hybrid. Till exempel laddade batteriet upp sig från noll till 21% när vi körde ner för backarna i Alperna. Och i framtiden tror jag att det bara kommer att bli lättare och lättare att köra el- eller hybridbil genom Europa.