Menton - rivierans pärla
Europa

En vecka i Menton

Mitt förhållande till Menton började egentligen redan när jag var liten – långt innan jag själv besökte den lilla staden i södra Frankrike första gången. Min mamma brukade berätta för mig om hur hon som ung en sommar planlöst hade tågluffat runt i Europa. Tills hon kom till Menton och bestämde sig för att stanna där resten av resveckorna.

Den mysiga staden mellan Medelhavet och Alperna som hon beskrev blev till en inre bild även hos mig. Och jag bestämde mig för att någon gång åka dit.

Det skulle dock dröja till 2007, då Lars och jag bilade runt i Frankrike innan det verklighet. Som sista stopp på resan stannade vi till en vecka i Menton. Och ja, Menton var verkligen allt jag hade föreställt mig. De vackra husen, de fantastiska bergen och de långa klapperstensstränderna. Dessutom både lugnare och mysigare än till exempel närliggande Nice. I alla fall i mitt tycke. Jag bestämde mig för att återvända. Och nu, 15 år senare fick jag på nytt uppleva Menton – den här gången tillsammans med mina barn.

Menton med barn
Från Menton har man utsikt över både Medelhavet och Italien.

Olika erfarenheter av en semester

Jag hoppades på att i alla fall kunna ge dem goda förutsättningar att skapa sina egna speciella band till staden. Men hade samtidigt inga förväntningar på att de måste älska staden. Semesterribban är alltid enbart att försöka ha det bra tillsammans. Utöver det tar alla familjemedlemmar med sig olika erfarenheter hem. Någon kanske får fina minnen av platsen. En annan förhoppningsvis av tiden som familj. Och för femåringen, som först inte ville åka till Frankrike, blev resan ännu en påminnelse om att det går att ha det bra på nya platser i världen. Och att man sedan kommer hem igen.

Omgivningarna kring Menton

Den gången vi var i Menton utan barn hann vi med att se en hel del även av omgivningarna på en vecka utan att det för den sakens skull kändes stressigt. Vi gjorde tågturer till närliggande Nice och Monaco. Dessutom åkte vi upp i bergen ovanför staden. För att vandra och för att besöka en av de charmiga bergsbyar som ligger där. Och framför allt för att få njuta av de fantastiska vyerna.

Den här gången drog vi ner en del på aktiviteterna. Inte minst eftersom det var många viljor som skulle samsas om vad vi skulle göra. För förutom vår familj var också min syster med familj med på resan. Som lyckades ta sig till Nice efter en närmast kafka-liknande process som nästan förtjänar ett eget inlägg.

Flygkaos igen

Utan att skriva ett sådant (som ingen skulle orka läsa) kan jag ändå berätta att det hela började med ett inställt flyg. Och efter en ombokning från flygbolaget ställdes även det korta bytesflyget mellan Göteborg och Stockholm in. Som de alltså blivit ofrivilligt ombokade till. Varpå de på grund av att de inte kunde åka med det inställda inrikesflyget också nekades att ta själva huvudflyget från Stockholm till Nice. Alltså det flyg som de egentligen hade föredragit att ta, utan ett första byte.

In i det sista var det alltså osäkert om det skulle bli någon gemensam syskon- och kusinsemester. Men i elfte timmen löste sig allt. Och från Nice flygplats tog de sig enkelt vidare med tåg till Menton, där vi möttes upp.

Väl på plats gick det snabbt att glömma den inledande flyghärvan. Även om jag måste säga att jag är otroligt nöjd med vårt beslut att välja bil när våra flyg ställdes in. Och efter den förvånansvärt smidiga sträckkörningen funderar jag på om vi ens kommer att överväga flyg som transportmedel nästa gång vi ska ut och resa i Europa.

Uppleva Menton

Med alla på plats var vi alltså fem barn och fyra vuxna. Vi var alla överens om att fokus under veckan skulle vara att umgås, bada och att uppleva Menton. Ingen ville vandra i bergen, utom jag – som därför fick göra det på egen hand en av dagarna. Monaco ville våra barn gärna åka på dagsutflykt till. Men eftersom kusinerna inte ville det, valde alla i slutändan att stanna i Menton och skippa tågturen. Kanske kan vi få till ett Monaco-besök nästa gång istället.

Och så här i efterhand är jag nöjd med att veckan blev lugn. Även om Menton är litet jämfört med till exempel Nice och andra städer på rivieran, är det ändå tillräckligt stort för att kunna erbjuda mycket spännande att utforska under en veckas semester.

Den som googlar Menton hittar otaliga varianter av samma motiv. De pittoreska och färgglada hus som utgör den gamla stadskärnans silhuett mot havet. Och det är helt klart den delen av staden man ska lägga sin tid på om man bara ska stanna en vecka.

En kyrkogård med utsikt över Alperna och havet

Vandrar man uppåt de smala, branta gränderna, som är sevärda i sig, kommer man till de vackra kyrkor som även på långt avstånd ses resa sig över staden. Hit var det lätt att gå även med de minsta barnen. Däremot stannade femåringen hemma när vi turades om att varsin kväll ta oss vidare upp i gränderna, och upp till toppen av staden. Där finns en fantastisk kyrkogård – Cimetiere du Trabuquet- full av historia och ovanliga gravar. Där det går att gå runt i många timmar utan att sluta fascineras.

Och det kanske bästa med kyrkogården är den otroliga utsikt som man därifrån har över Menton, Medelhavet och de magnifika berg som ju faktiskt utgör Alpernas avslut mot havet https://carpementon.com/2013/10/19/alptoppar-runt-menton-alpine-peaks-around-menton/.   

När jag besökte kyrkogården var det kväll och utsikten från den var magisk. Jag sänder verkligen en tacksamhetens tanke till den man som släppte in mig på kyrkogården så att jag inte gick miste om upplevelsen det var att få promenera runt i det vita medelhavsljuset på toppen av Menton.

Cimetiere du Trabuquet på toppen av Menton.

Eftersom jag inte hade kollat upp öppettiderna för kyrkogården på förhand kom jag precis när grindarna höll på att låsas. Och mannen som höll på att dra kedjan runt dem sa först till mig att jag fick komma tillbaka nästa dag. Därefter frågade han var jag kom ifrån och när han fick höra att det var ”la Suède”, utbrast han: ”Ah, Stockholm!”. Därefter fick jag förtroendet att själv gå runt på kykogården så länge jag ville trots att den egentligen var stängd. Bara jag kom ihåg att dra igen låset till grindarna efter mig när jag var klar med rundturen. Stort tack för det!

En ny språklig trend?

Att människor har en uppfattning om eller åtminstone någon kommentar om Sverige är ju ganska vanligt när man reser i Frankrike tycker jag. De senaste gångerna jag varit i Frankrike har jag dock märkt att ganska många verkar förutsätta att jag mitt mitt utseende och blonda hår hellre talar engelska än franska.

Eftersom jag själv talar franska tycker jag att det är ganska kul att få användning för språket. Och brukar därför passa på att beställa mat och fråga efter vägen på franska. Varpå många fransmän numera alltså svarar på engelska. Eftersom jag inte kan minnas att det här brukade hända mig tidigare funderar jag på om det är en ny trend på uppseglande. Som tur är kan man vara säker på att alltid få användning för sin franska på mindre turisttäta orter. Och faktiskt ganska ofta i Menton också.

Inspiration till nästa bilresa

Barnen lät sig i alla fall inte nedslås av detta. Utan för flera av dem blev veckan en inspiration till att lära sig mer franska. Den minsta kusinen övergick till och med till att prata en slags egenkonstruerad franska, Som bestod i att dra ut på stavelserna i de svenska orden samt att lägga till ett franskt uttal. Till exempel ”Aaaakt diiiig” när hon önskade att någon på trottoaren skulle flytta på sig.

Eftersom Menton ligger precis vid italienska gränsen är det sommartid dock nästan lika vanligt att höra italienska på gatorna som att höra franska. Det, och utsikten mot Liguriens vackra berg, inspirerade i sin tur mig till att börja drömma om Italien igen. Och på hemvägen stannade vi till på en högt belägen rastplats i Italien.

Medan vi under tystnad åt våra medköpta baguetter och tittade ut över havet och de små byarna, började jag i huvudet redan planera för nästa bilresa. Som jag skulle önska kan gå till Ligurien. Först ska dock barnen få återhämta sig lite från de många milen i bil. Åtminstone fram till nästa sommar. Men eftersom hemresan gick om möjligt ännu mer smidigt än ditresan https://lindien.se/2022/07/26/bila-genom-europa-med-barn/, borde det förhoppningsvis inte dröja längre än så innan också de kan känna sig sugna på att åka söderut igen.

One Comment

  • Anna-Clara af Ekenstam

    Hej Linda!

    Tack för Pingback till min site. Roligt att läsa att ni hade en bra semester i den lilla medelhavspärlan Menton.
    Roligt att läsa dina inlägg! Vi var på väg till Indien på en drömresa men så kom Covid… Nu har vi inte tagit upp planeringen igen. Men kanske om ännu något år eller två – vem vet 🙂

    /Clara

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *